Honungsbiet - Apis mellifera

Raser
I Sverige används fyra olika raser av honungsbin; Buckfast, Krainer, Ligustica och Nordiska bin.

Normalt finns det en överenskommelse mellan biodlare lokalt om att använda samma ras för att minska risken för oönskade korsningar när drottningen parningsflyger och träffar främmande drönare i luftrummet.
Vid korsningar mellan raser ökar risken att avkomman får negativa egenskaper, speciellt vad gäller humör.

Buckfast är egentligen ingen ras utan ett hybridbi/korsning som medvetet avlades fram av Broder Adam vid klostret Buckfast i sydvästra England. Målet var att få fram ett starkt bi som klarade sig bra emot sjukdomar och samtidigt var trevligt att hantera och producerade mycket honung. Buckfastbiet är idag det dominerande tambiet i Sverige och i södra Halland.

Bisamhället
Ett bisamhälle är att betrakta som en superindivid, många individer som agerar gemensamt som en enda, styrda av feromoner.
Anatalet individer i ett samhälle varierar över året med en kulmen i juli när antalet kan nå upp emot 100.000 individer. På våren när samhället är som minst finns ca 5-15.000 individer.

Drottningen som är äggläggande, flyger ut och parar sig med några drönare som nykläckt och lever sedan inne i kupan, lägger ägg och styr mycket av verksamheten genom feromoner. Hon kan lägga drygt tusen ägg per dygn och lever till dess hennes äggläggning avtar då hon byts ut av samhället.
Som biodlare byter man drottning innan äggläggningen sinar för att ha koll på drottningens härkomst och minimera svärmtendenser.

Drönarna har i huvudsak enbart en uppgift i livet, att para sig.
De finns enbart på sommaren och drivs ut ur kupan av arbetsbina inför vintern, den s.k. drönarslakten.

Arbetsbina har olika uppgifter i samhället beroende på ålder, allt från att mata larver till att slutligen hämta nektar, vatten och pollen. De lever så länge vingarna bär dem och dör när de inte längre orkar flyga hem. De arbetsbin som föds på hösten övervintrar tillsammans med drottningen.